Pizza

Jag köpte mig en liten påse fiberhusk. Det är malda psylliumfrön som används vid bakning, särskilt glutenfri sådan vad jag förstår. Innehåller inga kolhydrater, och inte så mycket annat heller.

På Kolhydrater i fokus hittade jag ett recept jag gärna ville testa, på pizza.

Såhär gjorde jag, till två personer:

2 ägg
4 msk olivolja
1 skvätt grädde
basilika, oregano
3 msk fiberhusk

tomatsås (krossade tomater, lök, kryddor som fått koka ihop)
riven ost
salami

Vispa upp äggen med lite salt. Blanda i oljan. Häll i grädden och kryddorna. Vispa i fiberhusk och låt svälla. Bred ut tunt på plåt med bakplåtspapper. Grädda ca 15 min på 200 grader.

Lägg på tomatsås, valfri fyllning och ost, in i ugnen tills osten bubblar och är gyllenbrun.

Det blev ingen seg pizzabotten, utan ganska oljig, men med god smak och helt OK. Jag blev riktigt mätt på två bitar (av fyra), och nu efteråt mår jag tusan så mycket bättre än efter vanlig pizza. Detta kommer att testas igen, kanske med lite experimenterande med just botten.

Makrill

Frukost: Tre kokta ägg med smör

Lunch: Rökt makrill med skagenröra

Middag: LCHF-pizza med vitkål

2035 kcal: 176 g fett (79,5 %), 91 g prot (18%), 13 g kolh (2,5%)

Dag 6

-4 hg sen igår. Totalt 2,4 kg på sex dagar.

Det här trodde jag inte.  Jag är faktiskt riktigt förvånad. Kanske sitter det gamla kaloritänket i trots allt, och känslan av att om man är mätt är det ingen lyckad bantning. Igår åt jag väldigt mycket, många kalorier och en mycket stor andel fett. Jag stoppade dessutom i mig två nävar cashewnötter sent på kvällen bara för att jag hade dem och blev sugen.

Enligt alla experter skulle jag gå upp i vikt på alla dessa kalorier.

Där ser man. Människan är verkligen ingen förbränningsmotor. Kaloritänket är passé.

Halleluja!